Vägen från hemmet till jobbet. Det har något särskilt, eller hur? Jag ska förklara vad jag menar. Jag har haft ungefär 3000 olika jobb. Varje jobb har legat på olika adresser vilket innebär att jag har haft väldigt många olika vägar till kneget. Av någon anledning har jag känt att jag vill berätta om dessa vägar i bloggen senaste tiden. Idag har jag landat på när jag arbetade med markarbeten i Stockholm. Det var en himla fin tid. Vägen till arbetet var inte lika fin, och det ska ni bli varse.
Till att börja med så bodde jag vid Gärdet i Stockholm vid denna period inom markarbeten. Just utanför min port i Stockholm skedde dessutom ett markarbete. Det pågick inte så lite heller. Det pågick i allra högsta grad, och dessutom under ganska jävla lång tid. Detta visste jag inte när jag skrev på kontraktet men det var bara att acceptera. Varje dag när jag lämnade min port för att gå och jobba med markarbete i Stockholm såg jag detta.
När jag sedan kommit bort från markröran var det dags att gå förbi en park. ”Vad trevligt” tänker kanske ni. Parker är ju härliga, särskilt på morgonen. Det är möjligt men detta överensstämde inte med den här parken. Här fanns egentligen inget som var trevligt. På väg till jobbet inom markarbete i Stockholm, genom parken, fanns bara hundar – och jag har väldigt svårt för dem. De små går bra men de stora klarar jag bara inte av.
Nästa anhalt efter parken var vägen ner mot tunnelbanan. På djupaste Östermalm i Stockholm gick jag på väg mot markarbeten runt om i stan. Jag såg på folk med betydligt mer pengar än jag som handlade blommor och bär på torget. Sedan gick jag under jord ner i Stockholms tunnelbana och försvann för att utföra dess markarbeten.
Okej, jag får det möjligen att låta aningen överdramatiskt. Det må så vara, och jag kan nog konstatera att markarbete i Stockholm inte var något för mig. Det var en tid i livet som jag ganska snart kom över. Ja, om man bortser från de vänner jag har från den här tiden då förstås. Några av de personer jag skriver mest om i den här bloggen lärde jag känna när jag jobbade med markarbete i Stockholm.
Det är inte så dumt ändå!